Den kvinnan glömmer jag aldrig.

En skugga av livslång hjärtesorg
flydde aldrig hennes ansikte.
Hård ambition kamouflerade
med skarp hållning det brustna hjärtat.

evig min ömhet

Ansiktet i fulländad kontroll
täckt av pudervippans rosa snö,
munnen oklanderligt målad röd,
en sekundkort bräckligt barnslig min.

evig min ömhet

Håret halvlångt, starkt som hästtagel,
svart som den ädlaste ebenholts.
Rösten skär isande i falsett
som en silvergaffel mot porslin.

evig min ömhet

Naglarna glittrigt konstmålade,
men kartnageln på vänster tumme,
hjärtknipande hån i skönheten.
Om jag helt kunde gömma henne

i min famn, min bortflyende sol.

evig min ömhet