Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Noctiluca


Sällan har jag upplevt en större ödmjukhet inför naturens skönhet än då, den gången, på natten i början av juni, då vi seglade på Biscaya utanför Frankrikes kust.
Vi gick stadigt för öppen vind. Mötte en flack långvågig dyning från nordväst.

I havet fanns vansinnigt mycket mareld. Och varje gång vår Rissa tog en dyning, lyste bogfräset så kraftigt av havets egen eld, att våra segel kunde spegla dess ljus. De liksom mareldsblinkade.
För oss kändes det som andades vi livet självt.
Timme efter timme innan detta under beslöjades av gryning.





Prosa av Ingmar Hård VIP
Läst 35 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-03 15:48



Bookmark and Share


  Gawain VIP
Magiskt, känns som blotta stänk av det episka majestät som dessa gungande medryckande rader målar upp knappt når status av nyans av hur det måste varit, där och då.

Livfullt beskrivet, mycket vackert.
2021-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Ingmar Hård
Ingmar Hård VIP