Rösten ekar ännu i själens tomma rum

Omöblerat och övergivet i tystnad 

En öde plats som sover i skuggorna 

Bortom tid och rum in i evigheten 

Begravet och bortglömt sedan länge 

Tankar och minnen som återupprepas  

Solens strålar som försöker lysa in

För att bringa en strimma hopp