Den är blå,
morronhimlen

men kall och livlös.

Regnet som föll
för så där tusentals år sedan

minner om en svår natt som lämnat
efter sig
en hård hinna
runt sej.

En svår natt som band tiden
till en avstannad flod

som dunstat

med mörka fläckar
av rop.

Hårda med sprickor som försökt
spränga sig ut

men som långsamt tystnat


Endast vinden
Viskar

Den viskar något ömtåligt
Och bräckligt

Om själva skapelsen