Det var för dig oundvikligt
att begrunda ditt ödes riktning
Som om du hade på känn att
din baneman tålmodigt väntar
likt en jepard på savannen
som smygande närmar sig sitt byte

Du tänder lampan på nattduksbordet
varje natt i skräckens svettpölar
och känner över din kropp
Letar blessyrer och skotthål
frågar om det luktar metalliskt
om skuggorna på lakanet är blodfläckar

Men tiden avslöjar aldrig något
förrän sekundvisarens definitiva slag
hamrar som skott i tystanden
Då ska du se på mig med visshet
- äntligen är din väntan över