Lite snopen är jag nog allt
för Rottnen ligger längre ifrån havet.
Vänta bara, jag ska Blida allt ha!
Vad ser hon i ”Drömmaren” månntro?

Här ska grävas, för marken nedom sjön
är ganska mjuk, så det ska nog gå undan.
Djupt å lätt. Hacka, spade, kniv å yxa
inte glömma tjocker byxa.

Männskokött i min matsäck.
Så nu jag börjar.
Ett Tu Tre...

-Blida, Blida sköna jättetjej,
snart vid havet ser du mej. Hej, hej...
Gräver från sjö till sjö.
Så går det fort la, la...
Mycket lax i min å, Blida ska jag få.
Djupt, djupt ska de gå, trallala...

-Va? Men hej Blida va gör du här?
Vet Mörre om ditt besök?

-Nej min vän det vet han inte! Sa Blida.
Men du har kommit mycket långt
så du kan ta en välförtjänt vila.
Mörre är ännu inte så långt kommen.
Han har ännu lång väg kvar.
Och du är inte långt från havet.

-Det är sant min Rottnevän, tro mej,
du kan vila och samla kraft.
Natti natti en stund.

Så Rottne la sej å tog en blund en stund.

***

När Rottne vaknade upp syntes solen just gå ner
och månen lysa skogen mer å mer.
Han rusade opp och skrek så hela marken skälvde.
Så tog han spaden i raseri, blev så arg som en jätte kan bli.

Och det är inte lite.

-Blida, Blida, varför har du lurat mej?
Du är en vacker tjej. Så din filuriskhet
har förtrollat mej till en dumdum klumpeduns!

Sen kom han fram mot berget, och istället för
att gräva runt han yxan tog och högg igenom
i värsta frenesi, i hatiskt raseri, i höga, höga skrik,
så människor i bygden flydde i panik.

Han högg å högg å skrek å skrek hela natten lång.
Själv tror jag att han kunde snabbare till havet nå
om han grävt lugnt å sansat omkring berget runt om.