Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nu kommer upplösningen.


I URMINNES HÄVD III (Havet)

”-Det gör nog inget att
om jag skulle förlora
å inte hinna först.
De gör mej inte ett skvatt!”

Mörre njöt av sitt arbete,
han trivdes det syntes klart.
Grävde på, grävde på,
hårt, fast på nåt sätt lugnt ändå.

Rådjur, harar och fåglar tittade
nyfiket när jätten höll på.
Mörre konverserade med djuren
och berättade för dom om sin å.

Men alldeles innan havet det låg en massa sten.
Mörre han undrade men kunde inte fatta
varför dom blockerade hans väg.
Han bet ihop och kämpa på trots att det var segt.

Mörre slet och slet och slet,
nu var det inte långt kvar.
-Sådärja! Och alla fåglar tjattra.
-Sådärja! Nu är ja klar!

-Hejsan Blida! Hej, men så du ser ut!
Hon kom emot Mörre arg som ett troll.
Hon fräste, tjura och skrek: Aaaoouu!
Dummerboll! Vilket jättehemskt slut.

Slet iväg han österut, en liten bit dom gick.
Och där på stranden låg Rottne slapp, trött och matt.
Blida skrek i frustration ut sin desperation:
-Jag fick Mörre till gemål! Å du ska veta att

jag känner mej så klumpe dumpe dum!
Nu såhär i efterhet ja vet vem ja vill ha.
Klumpe dumpe du é ja! Mörre log som ett fån.
-Nu blir'e lax för allti i ån. Hurra!

Rottne han ilskna till igen han och skrek i högan sky.
-Ja i din må de finnas lax men i min ska man
fiska människor! Blida stod där ännu och grina,
Mörre kände en riktig pina när Blidas tårar blev till dy.

-Hallå Rottne du é min jättebästa vän,
å Blida é en toppentjej. Så ja vill inte
se er dunka era tjocka skallar mot
Tomtabackens branta klippor. Nej!

Din ås förbannelse kan du inte ta bort
för de é bara männskorna som kan de.
Genom vädjan till deras ”högste”,
men den profetian finns ännu ej va ja vet.

Men min vän Rottne ta nu Blida ti gemål
för ja é trött å svetti, nu ska ja ta ett bad.
Så gick Mörre med jättekliv och klafsande
klev i. Sprattlade och gurglade och njöt ett jätteliv.

Han ropade upp mot stranden när dom andra kom.
-Kom å kliv i, de é så jätteskönt i havet.
Å här finns fisk ti mat. Gott. Gotti gott gott!
Så vifta han med armarna åt nån som stod en bit bort.
*
Mörre efter badet tog av sina vänner farväl,
efter att dom ätit varsin fisk helt hel.
Men en fisk till han stoppade i sin ränsel ner
och började mot öster gå. Varför förtäljer inte sagan mer.




Fri vers av Stefan Viljehammar VIP
Läst 20 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-07 20:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Viljehammar
Stefan Viljehammar VIP