Aaaaaa!! Aldrig!! Oooooaaaahhh!!
Ropet skar så marken dallra,
träden falla.
Rottnes vrede var enorm.

Han visste att han förlorat
så därför han grävde slingrigt,
en hit en dit en grunt en djupt.
Han gapskrattade och tjöt rent sjukt.

Stackars Rottne jätte, skämdes
för att han lurats av ett flicketroll.
När han nu fram till havet kom
han la sig ner å vila sin jätte-skalleboll.

När han legat där ett tag, han hör att
någon kommer, det är Blida och Mörre.
Hon är arg, med kläder å håret drypande våta.
Hon ryar åt mig: Jag fick Mörre till gemål!

Åh, jag känner mej så klumpe dumpe dum!
Jag fattade för långt om länge vem jag faktiskt ville ha.
Klumpe dumpe dum é ja! Mörre som ett fån han sa:
Nu de blir lax för alltid i ån. Hurra!

Jag skrek så i jättefalcett: Ja, i din å man ska
fånga lax, men i min ska man fånga människor!
Blida bara stod å böla så hela stranden blev ett kärr.
Hon svor å grät. Klumpe dumpe dum é ja!

Mörre sa sedan till Blida å mej. Jag tycker Blida
är en toppen jättetjej, å du Rottne é min bästa vän.
Å ja vill inte se er dunka era klumpe dumpe dumma
skallar mot Tomtabackens branta klippor. Nej!

Jag vet att du sagt förbannelsen över din å,
så den kan du inte ta bort,
så nu så vill ja se er jätteglada.
Ta nu Blida som gemål, å nu ska ja gå å bada!

Du må tro vi stod där som stumma klippor
Blida å ja när Mörre gick sin väg.
Jag tittade på denna blöta jätte
å hon torkade med armen om sin snoriga trut.

Du är vacker sa jag å klappade henne ömt på skallen,
sen sniffade jag på hennes kind å tog hennes hand.
Sen gick vi ner till Mörre som badade där i böljan.
Jag kan inte förstå han é gla som vann men gav mej Blida.

Mörre ropa åt oss: Kom å hoppa i,
de finns fisk här att äta, gott gotti gott gott,
de är skönt efter allt vårt grävande.
Kom i, kom i!

*

Jovisst är dom fortfarande vänner, alla jättar tre.
Rottne å Blida fick varann till sist.
Å Mörre då, hur gick det då för han?
Det förtäljer inte sagan men kanske att han
också en jätteflicka fann. Men vi vet nu ingenting om de.