Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om livet, om döden. Och att sakna och söka ro. Att känna dig ensam. Att sakna någon man förlorat. Hette från början "älskade hund".


När universum stulit alla mina stjärnor

och jag skulle falla i din famn
och du skulle slå ut dina vita vingar
all min oro och all min svarta sorg
skulle du måla i regnbågens färger
viska din blottade saknad i vår omfamning
Du pyr i askan av vad som är min sista ork

det här är bara slutet
på din sista ensliga vinter
det du lämnat bakom blir kvar
under skaren du tassat på
finns ett ivrigt porlande vatten
nyfött och klart
äntligen är du här
häng ditt sköra liv vid dörren
släpp ut dina förhastade andetag

och jag och alla mina brister
skulle åter bli lätta
som såpbubblorna jag blåste när jag var fem
när universum har stulit alla mina stjärnor
vill jag bara så gärna
möta din blick, känna din doft och röra vid din kind
igen




Fri vers (Fri form) av Honungsgrävling
Läst 335 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2021-11-07 20:27



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Tänk att få vistas i en värld där livet på samma gång blir sinnligt närvarande och lyfter från marken rakt upp i en tidlös rymd. Tack för att jag fick det för en stund.
2021-11-12

  spitfire
du har verkligen utvecklat din skrivstil, det här känns precis som hemma för mig. sista raden i första stycket och mitten är otrolig, känns som en lättnad i bröstet. så fint.
2021-11-08

  Linda CH VIP
Berörande
2021-11-08

  Sparvögat VIP
Så vackert, så skört, så underbart i all sin sorg och saknad…
Jag hör tassarnas vandring, som ett porlande vatten nyfött och klart…
Poesi när den är som bäst!
2021-11-08

  Kajan VIP
Innerlig och mycket berörande.
2021-11-08
  > Nästa text
< Föregående

Honungsgrävling
Honungsgrävling