Jag flyger in i en bländande orangeröd solnedgång.
Ökensanden yr runt och vinden smeker varmt och ömt. I kvällen känner jag dofterna som jag så väl känner igen. Av elden som brinner på stranden där fiskarna grillar sina sardiner. Jag vill ta av mig skorna och vandra barfota över sanden. Låta fötterna smekas av sammetskornen. Känna havets svalka mot min kropp. Här på stranden är duvorna vita och himlen ovanför är midnattsblå. Månen kommer närmare och stjärnorna lyser på något sätt starkare här än i norr. Här är jag hemma. Här är min jord. Men mitt hjärta har valt något annat. All min kärlek finns hos dig. I ett Sverige som blir kallare och kallare för varje dag. Som inte självklart längre är mitt hem. Men det är alltid ditt stora hjärta och din trygga norrländska röst som drar mig tillbaka. Och jag ska göra som flyttfåglarna och flyga tillbaka genom soluppgången snart. In i det ljusblå och svala där du bor. Bara för att få återvända ännu en gång. Landa i din varma famn igen.