Nu doftar vinden äpple
och nätterna blir kalla
snart så kommer tiden
när trädens löv ska falla

Brunbrända av solen
de flyger runt omkring
med vinden får de fart
och dansar runt i ring

Kring löven kliver en kvinna
med en hund i sin högra hand
hon saknar sommarens värme
och de lata dagarnas strand

En man ses cykla på vägen
mot stadens hägring han far
han stannar och vilar en stund
en kvarglömd blomma han tar

I skogens mjuka mossa
står ståtligt vit och röd
en skön men giftig svamp
och ler med kärleksglöd

Som sagan är hon så vacker
och lyser med sin prakt
den blir en symbol för tiden
kring höstsonatens takt

På himlen skymtar plogen
från fåglars långa färd
mot värmen de beger sig
till äventyr och flärd

De lämnar höstens kyla
för livet där i söder
de kommer säkert åter
när vårsolen glöder

På ängen ligger dimman
när kvällen blivit sen
och älvorna de dansar
så skönt i månens sken

En fjäril söker dvala
djupt ner i gräs och mull
hon flög vid solens stråle
av minnen är hon full

Frosten kryper så stilla
lätt genom glänta och teg
säden är slagen på fälten
där bonden tagit sitt steg

En stjärna faller så vackert
på himlen skådas dess färd
en räv han söker sin föda
till kroppen så svulten och tärd

Från skyn faller regnet
i stora strömmar ner
solen där vid molnen
betraktar det som sker

Gula löv får höstens fart
med flodvågen spolas de bort
så vackert bildas ett mönster
för ögat så vackert men kort

Nu spelar hösten sin harpa
sin ton på frostfylld sträng
vinden blåser vinterköld
kring skogsglänta och äng

(Copyright © ULJO)