som en löpeld
sprids dina idéer
och blir inspirerad av
allt du giver

behöver inte längre luta mig emot
din kärlek som jag tog

som en svalnande lavasten
sprids ett underbart sken

blir som en söndertrasad sand
när allt sant
vilar i din hand

behöver inte längre leta efter dörrar
din närhet som finnes
letar sig orienterande i sinnet
kvar är allt som är det rena i minnet

i en parantes
nämner jag aldrig dem
som gjorde mig skev

Dags att leva med vad jag kan ge