Som jag har studerat och misstrott alla dessa år
Inte en skymt av faran som jag trodde skulle lura bakom nästa krök
Jag var tvungen att överge rädslan
Tyckte det var värt ett försök
Snubblade, föll och landade hårt
Blödande reste jag mig upp, bara för att vara först
Tänkte inte mycket men det var som att naivt förföras
Du var den enda som kunde släcka min törst
Så mycket längtan, så många fel, så mycket ångest
Ja, jag kanske är en dålig människa
Var det ett test?
Aldrig har jag vetat vem jag egentligen var
Där hettan får mina kinder att svida
Där vill jag som helst vara
Ensam med mig själv
Det är där jag aldrig är utom fara