Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Längtan väntar

Ingens kluvna öppna landskap
Hägrar längre med dess blommor
Blått ur kronblad blåa färgen
Äger flera ängar trädgård
Inte dina stigar åter
Mellan bergen och i mossa
Såg jag nattviolen dofta
Och jag satte den med vallmon
I en vas med form av ögat
Nattens tak är lågt vid dimma
Omsluten av fuktigt moln
Jag steg mot högre höjder
Månens ljus det kom från ytan
Av ett vatten disen svepte
Vassen var dess sidors ramar
På en sten vid vattnets klippa
Är jag svept av flera filtar
Hel är bilden som jag håller
Aldrig kluvna utav ekon
Inga röster nånsin hördes
Mina landskap bara fågelns
Toner kan man höra sjunga
Om en längtan efter flykten
Om en flykt i kroppens båge
Om att bågen spänd i språnget
Om att språngets spända väntar
På sekunden sker det snabba
Muskler spänner våldsamt kraften
Är den redan in i farten
Flykten ut i luften vinden
Sveper dimma in från havet
Efter sömnen kort i natten
Sitter stilla i en tanke
Om att längtan är det främsta
Genom år den stakar vägen
På ett sätt man inte fattar
Mot den plats dit allting drar mig
Mot den punkt som jag vill sätta
Förstod jag inte vägens riktning
Eller törsten efter något
Som man aldrig helt kan greppa
Vägen dit är därför dold av
Allting längs vägen hägrar
När man har passerat botten
Själens djupa utan några
Känslor har man gjort sig fri från
Allt som binder andra mänskor
Och man skapar alla lagar
För att gå den egna vägen
Och man bär då havet med sig




Fri vers av Matts L Eriksson VIP
Läst 89 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-11-12 02:16



Bookmark and Share


  Audra
Den här texten tyckte jag väldigt mycket om. Läst den flera gånger nu, verkligen fin! /A
2021-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Matts L Eriksson VIP