Det finns något alltid fattas
Alla stunder fattas något
I mig själv och vägen något
Som jag inte kunnat greppa
Genom stadens alla gator
Fanns ett mörker nånting doldes
Går jag vägen ner till havet
För att sänkas ner i vattnet
Under sommarns vackra kvällar
Något känner jag som saknas
Detta kan då kanske aldrig
Hittas av mig liksom ryggen
Är det dolt för ögats blickar
Är en känsla vag och ordlös
Det som saknar orden är det
Mycket svårare att finna
Inte finnas gör det mycket
Svårt att hitta då det inte
Finns att skåda bara känna
Över bergen genom dalar
Genom vatten klara luften
Genom månsken lampan ljuset
Blicken söker alltid det dolda
Som man ser först när det nära
Uppenbaras då det plötsligt
Ur ett minne som var borta
Kom det åter då tillbaka
Det är bara så man skapats
Det finns ingenting att finna
Ändå kvarstår längtan därför
Som en känsla för att alltid
Man skall finna det man anar
För det minsta skall med tiden
Växa sig stor i en framtid
I oss växer något långsamt
Över tiden mognar sakta
Som man aldrig vet från början
Tiden stakar ut en bana
Tiden slår dig ut från vägen
Det är som när regnet faller
Det är som när regnet upphör