Av atmosferens falska ton,
rusade Jag omkring som ett
brandoffer.

"Flimra inte!",sade mamma.

Jag fortsatte springa i cirklar.

"Har du sprungit tillräckligt?
Kom hit,nu!",befallde hon.

Men mina brända känslor
drev mig till olydnad.

Mamma tittade,tittade och skyndade
sedan att skära av min väg.
Tumlade runt,som en boll,floppade
Jag ner på magen.Av golvslaget och
av upprörd andning flammade mitt
hjärta som en fackla.

"Av sådan förtret börjar cirkeln!",
utbrast mamma och lade sig bredvid
mig.

Hon slickade min nös och jag smälte
omedelbart.

"Åh!Så lite det behövs för att känna
sig önskvärd!",tittande på henne
tänkte jag.

Men till henne sa jag om det som
just stack mig.

"Jag kan inte prata hjärtligt med
dig tills de två svarta hål borrar
mig."

"Usch,så känslig du är idag!",utbrast
hon och tog av sig solglasögonen.

På mig tittade jätte frågande ögon.

Jag kvävdes.Rensade halsen och vidrör
henne med mina tassar.Och kände den
välbekanta värmen.Men trots detta
bestämde jag mig för tala ut grundligt.

Mitt tänke kom från lång håll.

"Det är väldigt konstigt hur upplevelser
kan förvandlas till en enda röra.",
uttruckte Jag mitt första tanke med
förvåning.

Och i det ögonblicket hördes
en replik från köket.

"Falsk ton inför huvud och
hjärta i getingboet."

Och efteråt dök ägarnas
ångande kroppar upp...

f.f...ps...tbc...