Mitt hjärtas klocka
tickar tid och blod och kärlek
svävar runt
nattens konstruktion
runt drömmarnas bärande bjälkar.

Tid bryter ner och bygger upp.
Kärlek bryter upp och förvandlar
hjärtats krökta rumtid.

Det förflutna dras igen
som en ljudisolerad dörr
och ingen äger ekot
som dröjer sig kvar.

Det finns tusen sätt att existera på
men existenslösheten har inga tvillingar.

Vi är alla paleoliter.
I den nakna gränstrakten
mellan is och eld
lever vi bland
smältande istappar
och eldsprängda stenar
i omöjligheternas ordnade kaos.

Tid är vår enda guldreserv.