Någon har spridit ut pusselbitar i varenda vrå. Privatdetektiven är fullt sysselsatt att sy ihop bitarna på samma skrivbord. Hur tusan tusentals ska passa - det börjar bli hans största mysterium hittills. Parallell var inne på att bjuda hem den pensionerade professorn, men förblir ensamt irrande mellan rummen... Privatdetektiven känner sig som missen som jagar mössen. Vissa sekunder tycks pusslet hisnande enormt - större än en metropol. Andra minuter känns pusslet pyttelitet och platt - mindre än ett datalagringsminne. Under processens gång lyssnar Parallell på poddar, företrädesvis om psykologiska metoder att positivt påverka pusslandet. Vanligtvis hjälper inre bilder av vad resultatet skall föreställa.

Emellertid protesterar privatdetektiven mot porträtten av grannarna som dyker upp i hans huvud. Torde bli för osannolikt personligt ifall någon av dem låg bakom pusslet. På sin höjd hela bunten...? De väsentligaste bitarna är tillsågade av askträ, lagda i träask. De exklusivaste är gjorda av choklad. De kuriösaste har tillskurits ur kartong. De mest magiska bitarna består av snö. Somliga glider omedelbart in på lämplig plats. Andra behöver bankas fast och få rejält med smörj. Möblemanget börjar likna slöjdredskap. Från september till april tänker Parallell blott på att lägga färdigt alltihop. Hela lägenheten har blivit som just precis ett pussel.