Du adopterade dem.
Många säger att vi är lika,
du och jag.
Även vi lutar åt det
i ett oförargligt samtal
utan djup.

Jag är ditt kött och blod,
vilka är de,
att du tog dem till dina,
gav dem samma ställning
som din förstfödde?

Varför fick jag inget veta
om dina planer,
att dina egna
skulle trängas med främlingar
i ditt förstockade hjärta?

Du som hatar din egen far,
du gick ju själv så mycket längre,
lämnade hjärtlöst din avkomma
för att älska och vårda andras barn.

Du kände inte igen din sonson på gatan,
min dotter bjöd du aldrig hem till dig
förrän helt nyligen, då fyrtiofem,
med egna vuxna barn …

Du är gammal nu och väntar på döden.
Jag finns vid din sida varje dag.
Vi pratar om allt och du älskar mig
säger du. Ja, ja, på ditt sätt då.