Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Våldta oss inte mera, vi älskar ju er..


Systerskap

Jag älskar min bror så mycket och är så ledsen för hur svårt allt varit efter att vi flyttade hit på 70-talet, husen var nya de som nu renoveras och liksom de som var gänget då finns det som en naturlig del av programmet fortfarande ett gäng och så ska det vara här i vårat område, våra ungdomar våra män och är det inte så att det är kvinnorna som hanterar området att vara bra eller dåligt?

Jag tänker på hur killar är när deras verklighet..

Min bror låste in sig med min kompis i mitt rum, jag försökte få honom att sluta, skrek och bankade på min dörr, i det ögonblicket förstördes min framtid, eller kanske senare när han berättade att ha gjort henne, fått.. bara för att han fått..

Sen hämnas de på mig.

Varför lurade dessa, mig sen till
den lägenheten i Biskopsgården?

Jag sa till honom då när de hastigt lämnade mig där
att jag inte är någon hora och vill inte känna där nere
hans sådan såg så.. usch, en fin flicka som mig, förstörd.

För jag hade varit i London,
på slottet, känt en finkänsla.

En fin flicka som knäböjde det vackraste jag kunde.

Blev nu hemskjutsad av en omskuren, ursäktande man.

I mitt inre i mitt minne tycks de fortfarande hålla på
där bakom låst dörr i mitt rum, blev hon våldtagen..?


Vi finns också, systrarna till gängen, vi som älskar...


Nu skriver jag på en text om gangster och den är fin.

För..

(Man kan bara vara det man är)




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Catherine Brandt VIP
Läst 101 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-11-20 19:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Catherine Brandt
Catherine Brandt VIP