Det hade aldrig berättats men nu är det över. Nu klär orden var dag, var natt. De har planterats för att stanna för alltid. De river så hårt. De säljer ut  all lugn och ro och bjuder brustna känslotrådar en kall hand som kramar ett hjärta till intet. Inget tyglas här och nu. Allt vrids varv genom varv. Två knän möter mark, låt allt stå stilla nu.

Säg inget mer, låt tomrummet komma och bli mitt allt. Tyst nu, tyst…nu.