Kände din kropp, kände din aura svepa igenom min.

Tappade andan.

Fick mig att tänka, styrdes jag av mitt hjärta eller slumpen?

Att du vågade korsa mitt ljuvliga men högljudda sinne?

Jag valde något helt nytt som inte funnits sen långt innan.

Jag valde dig och vågade inte erkänna det.

Kände mig så nära din närvaro. Det var nu vi blev ett som förr.

Så hårt, Fast kort. Det var bådas beslut.

Det var bara du och jag
den steniga marken försvann.

Du fick mig att titta in på min själ,
jag såg för första gången vem jag var.

Det väcktes en gammal relation långt borta som plötsligt hamna så himla nära. Du kände mitt hjärta vilket du sa.

Jag älskar dig för alltid och, det skulle vara dig den sista jag någonsin sa det till.

Kan äntligen vila i frid för nu vet jag sanningen.