Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Handlar om en otillräcklig relation mellan ett barn och förälder.


Vem var pappa?

Du hörde aldrig när jag grät,
Du hörde aldrig när jag skratta.
Du hörde knappt när jag sa ditt namn.

Var bara ett objekt som förställde ett barn för dig.

När jag sa pappa menade jag det.

Men det var långt ifrån tillräckligt för att du skulle försöka vara en.

Höll du någonsin mig?

Bara jag som höll dig, tröstade dig.

Min kärlek för dig var oändlig.

Men din kärlek för mig räckte inte till.




Fri vers (Spoken word/Slam) av Eve Maria
Läst 204 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-11-22 20:19



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Smärtsam läsning men allt för vanligt öde för många! Stor igenkänning! Gott förmedlat!
2021-11-24

    Matts L Eriksson VIP
Rakt på sak. Antar att menar vad du skriver, lite sorgligt är det och uttrycker en saknad som måste vara svår att bära och att skriva det. För var det så eller brast kommunikationen? Kan det finnas ömhetskänslor för barnet från pappa som barnet misstolkat? Att uppleva att en förälder inte älskat en är svårt och det kvarstår.
2021-11-24

  morgonstjärna VIP
"Bara jag som höll dig, tröstade dig" du älskade din far får intryck något fick honom känna sig svag och det är hindret. .
jag älskade inte min far, men då jag fann bröllopsfotot med honom bortklippt, förstod jag varför han använde knytnävarna.
förstår vi kan vi förlåta barndomen.
tack jag fick läsa.
2021-11-22

  Jasmine_S
Så mycket kärlek och så mycket smärta. Igenkänning! Bra skrivet.
2021-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Eve Maria
Eve Maria