Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


För att något parafrasera vad Henry Ford en gång lär ha sagt om bilen. 'Du får tycka vad du vill, så länge bara den åsikten är svart, vit, grön, röd, gul, brun, rosa, lila, blå eller turkos...' (Det här är bara början, sade Klas till Örjan)


Livet är som ett samhälle?




(Eller 'Utan medelmåttor stannar Sverige')

Ta bara fru Karlsson exempelvis. Hon är gift med Herr Karlsson. De gifte sig i stadshuset i en mindre stad, vi kan kalla för Torrköping. Ja, det vill säga att det var en liten stad på den gamla goda tiden. Men sedan så kom det någon som 'ville ha hjulen att börja snurra'. Utan alla dessa 'medelmåttor', skulle det bli just 'ingenting gjort'. De 'syns' kanske inte så mycket, arbetsmyrorna, men utan 'kanonmaten' blev det nog inte så mycket till krig heller... du vet alla de där till 'handräckning' utsedda, men låg eller ingen utbildning alls i stort sett. De som utgör 'oljan i maskineriet', vaktmästare, städare, chaufförer, biträden, allt-i-allo-människor i princip, innan de kanske klättrar vidare i karriären och 'blir något', de som är något redan från början och utan vilka i stort sett 'ingenting skulle kunna fås att fungera'. Om det skulle bli 'det ultimata kriget' och bara människor på mellannivå skulle överleva, vilka skulle då sköta sysslorna som medelmåttorna alltid skött innan? Alla de där som gått 'för halv maskin' och andra 'löneslavar', varför skulle de alls kallas så om de inte gjorde 'skitjobbet', som en slav med låg eller ingen status?

Nu tycker i och för sig Göran, som är kusin till Viktor, inte tuffa Viktor i och för sig, men i alla fall, att 'sossarna' aldrig skulle 'tillåttits' få makten och kunnat införa semester och högra lön och andra förmåner. Om det aldrig funnits fabriker, brukar Göran veta att berätta, då hade ingenting alls 'blivit av'. Någon fick för sig något, fick en idé och så blev där ett bruk, en fabrik och så började ett samhälle bli något till. Jovisst, men utan arbetare som utförde jobbet, skulle nog de där 'idéalisterna' aldrig komma mycket längre än till 'ritbordet'. Någon har alltid pengarna och någon har alltid 'byggt båten', som en eller annan ark fått kallas. Göran är 'litet för sig' och vill helst heller inte medge att han 'gillar att bygga med klotsar, bygga modelljärnvägar, åka och se på fåglar eller kunna gå och ta en öl i högst eget sällskap. Han är även hemlig medlem i litet olika sällskap. Ett av dem har att göra med att alla som är med i den grupperingen, heter Göran. Det är främsta kravet för att alls vara med. Först hade de mera strikta regler, att man måste ha hetat det 'sedan födseln'. Sedan började människor som 'ville vara med', byta namn till just Göran. Örjan exempelvis brukar kunna få dispens, eftersom namnets bokstäver är ungefär desamma. Numera får alla som har ett snarlikt namn som Göran, vara med och dela på kakorna. Medan att heta Maximilian Bengt Urban och byta ut exempelvis Bengt mot Göran eller för den delen Örjan, känns ju märkligt, men går det så går det.
En del rörelser har som verkat härma andra föreningar, som att bara godta människor vilka gillar hästar eller grisar, de vilka spanar på fåglar (birds, på engelska), musiker, militärorkester, tåg, simning och andra idrotter. Den som inte erkänner sig 'vara med i en sammanslutning', ses ibland på med oblida ögon. Men det är nog inte därför han är med. (Margaretha, bara för att ta ett exempel, är med i flera olika föreningar. Alla som heter något som påminner om Margareta, alla som heter något på M och så vidare) Ett tag funderade Göran på att gå med i den superhemliga gruppen 'Människor vilka är på G', men så skrotade han den, av brist på tid förmodligen.

Utan en herr Karlsson, ingen fru Karlsson? I alla fall skulle de inte ha kunnat gifta sig och alla de där barnen, oavsett kön eller val av identitet, skulle nog aldrig ha sett 'dagens ljus' heller. Herr Karlsson är vaktmästare och det är även Fru Karlsson, det var nog så de träffades alls. Det vill säga att hon har flera olika jobb, en sorts 'handräckning' där det ena jobbet hela tiden avlöser det andra. Om det blir 'arbetsbrist', för att en maskin står stilla, då står delar av fabriken stilla. Och de som brukar jobba i maskinhallen står och ser över underhållet, utan vilket 'ingenting väl skulle fungera'. Men fru Karlsson och herr Karlsson, kommer alltid att ha att göra, för allt det där underhållet som måste skötas även när en eller annan maskin 'väntar på service' av någon eftersökt person, det bara måste bli av. Och om det inte fanns människor som skötte detta mångsyssleri och även hade ett slags jour samtidigt, det nog skulle se rätt magert ut i resultatet sedan. Fru Karlsson är dessutom en sorts 'tillrättare', och brukar kunna 'se' var någonstans något eller någon 'inte fungerar'. Då ser hon till att det 'jävlar anamma', börjar 'röra på sig igen'. Det där sista är en självpåtagen syssla, hon är för sin egen själsro tvungen att se till att hon själv mår väl. Det gör hon genom att se till att andra gör det. Så medan hon utför sina sysslor, som egentligen skulle kunna utgöra sådär en 120% av 100, i att göra, slår hon sig i slang med 'hög som låg'. Hon ser till att andra människor mår någorlunda, åtminstone medan de är på jobbet, för att något alls skall fungera 'nöjaktigt'. Herr Karlsson har även han 'lärt sig knepet', för hur att få andra att 'få tummen ur', om de börjar slarva med sina små sysslor. Så hemmavid berättar de för varandra om 'sin egen dag', fast de jobbar på samma ställe. Sedan säger den ena kanske till den andra 'Utan medelmåttor stannar Sverige'. Men det där gäller förstås hela världen. Sedan finns det människor som går ut i öknen, är borta för någon stund, tidrymden verkar som 'stå stilla' i deras liv då de är 'på semester'. Efter att de lämnat öknen bakom sig, så tänker de kanske, 'efter tre dagar i öknen, smakar vad som helst som friskt vatten ur en bäck'. Eller kanske inte.










Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 25 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-26 11:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP