Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Visslande onsdag


Idag såg du mig tydligt. I mina steg vid Odenplan 

min ryggtavla in till Baccus antik. När jag tog lunchen 

på den Italienska restaurangen. Halvt sprang tillbaka 

till jobbet. När jag inte åt av min smörgås för att jag 

pratade med en patient på ett fik. För att jag faktiskt 

levde. För att du aldrig lyckades riktigt ta livet av mig. 

Eller så var det för att du faktiskt beslutade dig för att titta 

bort. Kanske för att du åtminstone försökte, sprang åt ett 

annat håll. Gifte dig. Gav upp. 

Det händer något nu. Jag vet att det är för tidigt att säga det till

dig men jag är känslig. Även högkänslig. Något händer. 

Jag ser dina riktiga händer följer din kropps verkliga 

konturer. Känner hur jag sakta värmer upp en kropp 

som om mina leder fylls av nytt slags blod. 

Du försöker skämta bort det med ditt allvar men 

jag gick faktiskt inte på det. Inte riktigt hela vägen hem 

inte utan att jag krävde något kanske det som rörde 

det du döpte till din otillräcklighet. Jag vet faktiskt inte 

riktigt. Jag behöver inte veta. Jag smiter ändå förbi din 

blick där i vimlet och du får stirra ifred. Du får gå där 

i dina fotriktiga skor och verkligen på allvar ta sats varje 

dag för att övertyga dig om dina riktiga val. Du får gärna 

skratta åt din borgerlighet. Jag har ju redan svikit dig 

för länge länge sedan. Det kanske trots allt finns ett sätt 

att nudda molnen helt på egen hand. Utan stege. 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 51 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-25 01:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP