Vit regnbåge
vid min längtans bro.
Hon som inte dömer.
Hon som inte flyr.
Hon finns där.
Sveper ut sin påfågeldräkt
över universum.
Sprider sina stjärnor
som om de vore diamanter.
Den blick hon gav mig.
Ett harmoniskt lugn.
Saknar inte ens.
Mitt urvuxna skal.
När det som föds.
Är min nya soluppgång.
Livets vackert inslagna present.
En gåva att bevara.
I hjärtat.
Lär känna mig själv.
För den tusende gången.
Samma skratt.
Samma gråt.
Bara olika nyanser.
Vilsen jag ej längre är.
Nu när jag hittat hem.
Frusna snäckskal bränner.
Varma stenar kyler ner.
Med dig vid min sida.
Vad mer kan jag önska?