Förberedelsen inför kvällen
är ett preludium till morgonen
och den går i moll.
I bröstet kramar ett väsen strängt mina kärl,
med vassa klor.
Vad sömnen gör med kroppen,
vet bara natten.
Det första som vaknar är förnimmelsen.
Jag dröjer i ovissheten en stund,
för den vet ännu inget.
Men dagen måste börja och sinnena ska väckas.
Ett ljud slipper ur mig,
först då vet jag.
Väsendet vaknar också,
den klöser mitt ömmande hjärta.
En påminnelse om,
att Det är tillbaka.
Maktlöshet är bara förnamnet till frågan;
Varför?
Dagar, veckor eller månader,
bara tiden vet.
Livet är satt på halvtid,
men utan tydlig gräns.
Jag är berövad på allt, till grund
av sinnets varg.
Jag talar inte om Det,
utan tung håg.
Det berövade livet sin glans,
som vore Det självaste Fan.
Karriär, renommé och prestige,
är nu utbytt
mot viljan att få leva.