Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ibland gör jag mitt bästa för att inte säga något alls, under tiden undrar människor om det är något fel på mig. Sedan undrar de ofta nog vad det är för fel på mig. Men det jag gör är ju att undersöka hur länge jag tillåts vara tyst.


Felet var inte mitt eget





Felet var inte mitt eget att göra,
tycktes någon tycka,
som ville föra min talan
då jag själv låg medvetslös på golvet.

Jag fick saken förklarad för mig
sedan jag väl vaknat upp
och första tiden då jag faktiskt trodde
mig om att kunna göra mig förstådd,
var det ingen alls som förstod sig på
vad jag yttrade för ljud.

Det var bara jag själv som inbillade mig
att någon förstod någonting alls.
De förstod så mycket att jag skiftade något
i humör från att ha verkat högst vanlig,
utom i just själva sättet att göra ljud på.

Men sedan då jag verkade begripa mig på
att de som bara såg tysta på min person,
växlade mitt humör något,
gled långsamt ner under fryspunkten även.

De som stannade kvar i rummet
för att hålla mig sällskap,
som fruktade de annars helt för mitt förstånd,
såg litet medlidande på mig.

Ungefär som om jag talat med dem
på ett annat språk.
Jag talade till dem
som om jag förväntade mig svar,
men trots mina ansträngningar
förblev de egendomligt nog som tysta.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 20 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-11-28 06:30



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Bara att prata stillsamt med en annan människa och be den ta hänsyn, för en själv att förstå hur det kan komma sig att den du vill 'skall visa ett uns av hänsyn', gärna lägger skulden och ansvaret 'någon annanstans', än på sig själv, troligen. För det är ju ditt fel att någon annan har 'fel och brister', hur osannolikt det än kan tyckas och även ses. Är då människor naiva, på båda sidor om ett tänkt staket. Tanklöshet och det absurda 'regerar'. Tänk bara på det faktum att någon påstår att det behövs syre för att en vanlig eld skall brinna. Medan det i rymden råder vakuum, ändå brinner solen. Hur logiskt är det att ett ord stavas med två u, när det låter som ett då du uttalar det? För att något alls skall kunna kännas 'rätt', låt oss istället komma överens om att alla ord utom sammansatta, skall stavas med en konsonant mellan i taget. Som i meningen, 'det komer en somar när våren komit'. Eller i alla fall skrivas ungefär som människor talar. Istället finns grammatiken, olika språks egna obegripliga stundom, regler. Vanliga människor försöker vanligen följa regler, när så är möjligt. Men visst, låt anarkisterna 'få som de vill', när vi alla lever i ett samhälle, där 'ingenting' vanligen fungerar. Det är väl så de vill ha det, nes pa?
2021-11-29

  TrollTörnTrappan VIP
...intressant hur ens humör skiftar genom att man påverkar andra, vars humör skiftar då och därmed påverkar ens tillstånd...

Felet sägs ofta vara att se det just som ett fel.

Tystnad kan därtill ruva på allt mellan skuld och neutralitet, förakt eller medlidande, och få ens ljud att skruvas till ytterligare varv i oförståelsens hjul.
2021-11-29
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP