Stämningen på akutpsykiatriska mottagningen är något pressad, trängd, desperat samt bara helt och hållet surrealistisk på ett sätt som någon som aldrig har varit psykiskt sjuk kan ha den ringaste aning om. Det är kvällen före julafton och hela livet har kapsejsat in i en helt annan helvetisk dimension och tillvaro. Det finns ingen mat och inget vatten i den här existentiella öknen och en mamma håller sin psykotiska dotter i handen och personalen är stressad inför det hårda trycket. Det är kvavt och att stänga av mardrömmen med en knapp går absolut inte. Det går att ta på ångesten och den är högst smittsam. Sex timmar senare har en stressad och pressad läkare äntligen tid stt ta emot men då har man glömt det man skulle säga bedövad som man är av att riktigt veta vem man är och vad som har hänt med en självkänsla på minus ett hundra och suicidtankarna slår som svarta blixtar genom huvudet och kroppens alla vindlingar. Alla människor vill vara kompetenta och må bra. Alla vill älska och vara älskade. Ett gastkramande skrik skär genom luften genom väntrummen och korridorerna, det är en kvinna i medelåldern som har blivit misshandlad och våldtagen av sin man för sjuttiosjunde gången. Det som dominerar de psykiskt sjuka här på akutpsykiatriska mottagningen är inte sorg utan rädsla, total maktlöshet och en väldigt skavande livströtthet. Psykisk sjukdom kan fortfarande år 2021 anses som konstigt, skrämmande och innebär en stigmatisering för många. Varför är livet så omänskligt hårt och grymt gentemot vissa människor? Är det något som är fundamentalt fel på vårat samhälle? Det sitter en depression på akutpsykiatriska mottagningen som inte har sovit på 62 timmar så han är nästan inte kontaktbar och det är sen kväll och imorgon är det julafton. Han nekas vård men får sömnmediciner. På annandag jul så hittas han död. Han har hängt sig efter att ha varit sjuk under 25 år utan att ha fått rätt diagnoser. En person närvarade på hans begravning och hans snuskiga lägenhet klassades som en akut sanitär olägenhet med sju döda katter och sopor överallt. När han var ung så mådde han bra och läste till ingenjör men när hans flickvän tog slut och hans mamma tog livet av sig så började hans liv och hälsa sakta rasa. Det är midnatt och personalen vill bara gå hem och äta julskinka och dricka glögg. En ensam kvinna sitter i korridoren med alldeles tom blick av total uppgivenhet. Hon får träffa en medelålders läkare med tom blick han också efter ett helt osannolikt arbetspass. Kvinnan blir inlagd gränspsykotisk och allvarligt deprimerad. Hon får det sista lediga rummet och hon kramar läkaren eftersom hon ser och hör att han är helt slutkörd. Alla vill vara kompetenta och må bra. Alla vill älska och vara älskade. Änglar och demoner på avdelning 2 slåss om makten över psyken och själar, människor.