Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tack för idag älskade uggla<3.....denna text omarbetas i etapper


Mellan tystnader


Omringad av skog låg sjön där i månskenet. Det enda som rörde sig var dimmorna, som sakta virvlade ovanför vattenytan. Klipphyllan sträckte ut sig som ett varnande finger vid den södra delen av sjön och fungerade ofta som utsiktsplats, för utsikten var magnifik. Skogen och sjön låg nedanför och liknade ett vackert kolorerat vykort. Ett rådjur kom försiktigt ur skogen, och steg på smäckra ben ut på klipphyllan; stod lyssnande stilla och tittade nedåt sjön. Ett ljud skrämde den och den vita stjärtspegeln försvann snabbt tillbaka in i skogens skyddande mörker.
Ett dovt brummande närmade sig utsiktsplatsen, en liten Honda körde sakta mot parkeringen. Ljusen släcktes och motorn tystnade. Ingen bildörr öppnades, bakom glasrutan skymtade en gestalt, som hängde över bilratten. I plågor tycktes det, trots bilen var stängd, trängde svaga ljud ut. Det var en plågad själs rop på hjälp.
Varför? Jag hade varnat, så varför? Främlingen ältade orden om och om igen. Händerna släppte greppet om ratten. Jag fumlade efter bildörren, syret var på väg ta slut. Fotsulorna styrde kroppen mot bakluckan. Den fräna stanken fick näsvingarna skälva. Skräcken bröt ut som flödande svett och illamåendet kom och gick i vågor. Går det hejda en flodvåg som bryter sig igenom fördämningen? Nej, det som började som droppe slutar som flod.
Strupen var torr som läskpapper och då jag rosslade, öppnades dörren till gårdagen. Jag stod åter i garderoben med faderns vrål i öronen, hans sparkar fick dörren skaka och han väste i dörrspringan då han inte fick upp låset. Skräcken var större, än rädslan för örfilarna och de hårda orden. Jag var inte rädd för den vänlige Dr Jekyll, skräcken gällde den onde Mr Hyde.
Händerna darrade och jag såg, utan att se de röda fläckarna jag lämnade på bilratten. Fingrarna förlorade nästan greppet om bilnyckeln, men så startade motorn med ett vrål och bilen rullade bort från utsiktsplatsen, gruset sprutade om däcken.

I utkanten av Falkstad, på en stor tomt, låg ett gult tjugotalshus med två våningar och punschveranda. Trädgården var så här års, en färgkaskad av rödgula toner. Trots den sena tiden på året, var det inte en trädgård i avtagande, i rabatterna fanns fortfarande ett överflöd av blommor och krukväxter fanns i alla husets fönster. Ljudet av musik trängde svagt ut genom ett fönster, som stod på glänt, i bottenvåningen. På andra våningen var persiennerna fortfarande stängda.




Prosa (Roman) av the wildcat VIP
Läst 20 gånger
Publicerad 2021-11-29 15:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

the wildcat
the wildcat VIP