... vi bruka oss oftast av det vi känner oss trygga med... traditioner är bra för att skapa stämning... de ger oss en känsla av trygghet och bereder oss på att klara av... men ibland behöver vi göra plats för någonting nytt... men dock för somliga väcker traditioner dåliga minnen... därför ska vi då och då införa nya element i gamla traditioner... för att inte förflytta andra till en sentimental vrå... glädje finns i det att skänka hopp genom medkännande respons...

... kvällen hade sänkt sig över Juleå... stjärnorna gnistrade och norrskenet sprakade ... Tomtemor hade precis blivit klar med julbudgeten... plötsligt knackade det på dörren... det var Ängla som tittade förbi... hon ville låna socker igen... Tomtemor sa skojfriskt ifrån att nu räcker det väl med sötsaker... ja, kanske det sa Ängla, men sockret är till en övererraskning och i affären var det slut... ja men kom in då min lilla ängel, sa Tomtemor sött... du är för bra Tomtemor utbrast Ängla och kramade Tomtemor i sidan...

... utanför fönstret såg de en skugga fara förbi... men ingen syntes till när de tittade ut... Tomtemor sa att det nog var Nissarna som testkörde släden över Juleå... ja och snön låg krispig och himlen var stjärnklar när jag for hit, så det var nog den klara månskivan som reflekterade en skugga, sa Ängla övertygat... ja fast en sänd skugga kan vara ett nog så besvärande tecken, varslade Tomtemor... "ja fast" skrock det är ingenting för mig... okej här får du ditt socker min sockertopp!... skrattande följdes de åt emot ytterdörren där Tomtemor stod kvar och vinkade medan Ängla flög iväg i natten...

... undrar just tänkte Tomtemor, vad ska hon med allt socker till... ja det ni det är morgondagens nya äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge!