Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oron

Jag menar.. Va rymmer jag från egentligen?

Jag ser mig själv sitta på en röd sammetsfåtölj med fina trädetaljer i ett stort rött rum med högt till tak och kakelugn, mitt i centrala Stockholm.

Är det från idioterna som alltid har ursäkter till varför dom inte har mina pengar i tid?

Från mina såkallade vänner som ljuger mig rakt upp i ansiktet efter att man bott tillsammans i nästan 8 månader o som man känt i flera år?

Morsans alkis till kille kanske som alltid slänger ur sig onödiga kommentarer tills man får ett utbrott o sedan se han stå där som ett fån?

Eller från gatupolitiken jag levt efter i snart 8 år som ständigt är i förändring och som gillar! att dyka upp när man minst anar det för att påminna en om folks eviga avundsjuka högmod och arrogans...

Dödssynder ha? Vi invigdes i dom medvetet mannen, Dantes inferno hajjaru

Jag vet inte, sanningen.

Kanske rymmer jag från tjejen som ligger där i sängen till höger om mig o sover som säger att hon älskar mig och som lägger 90 procent av sin vakna tid på att fokusera på vad jag gör.

Jag känner inte oro i huvudet, jag känner den i själen.
All jävla ansvar, alla hållhakar, alla lektioner om människor man vart tvungen att lära sig för att ens kunna stå på benen idag.

Vänner o pengar, olja och vatten
Blod är tjockare än vatten bla bla bla
Men vatten smakar godare.

Har man sett för mycket film kanske?
Mycket möjligt men sårbarheten. den! Den är verklig.

Jag är inte rädd för mitt eget liv. Men är rädd för att nån ska skada nån som står nära mig för att komma åt mig.

Inte för att jag gjort mig förtjänt av det men för att universum tycks funka så. Här! Nu är det din tur o få lite problem fan de va längesen.

För jag startar dom sällan men tvingas alltid att stänga ner dom.





Fri vers (Prosapoesi) av Femfemnoll VIP
Läst 110 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-12-01 05:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Femfemnoll
Femfemnoll VIP