kämpar vingblåsta i stormen
med vassa klor om maten
hela naturen insnöad
bakom bomullsmjuka drivor
städar och rensar varje dag
för trädgården bevara
allt det sanna inom oss
stryker bort sorgen i dina ögon
bättre blind än döv och stum
svarade ingen, då världen blivit
alltför grym
både människa och djur går under
då stormen stryker blekan kind
hela livet vrenskas vinterns grepp
ledsen höra vännernas
älskade katter försvinner
hörde sorgen
på tråden skälvde
och brast

Morgondag gräver mullvadarna sig ut