jag och min broder kämpar
mot en hård och känslolös bov
som bjuder oss på otaliga prov
ständigt spelar han på cittra
och stenkakorna bittra
om vad han måste förlora
över pannan finns ingen gloria
skyller på sin ålder gör han jämt
då han beter sig illa
mot både ung och gammal frilla
men ingen väntar sig annat av den
vars moder i dörren vänt

trycker gasen i botten oavsett
som går över vägen
var har hänsynen tagit vägen
inte vill vi för honom glädjen förstöra
ändå vill han oss förgöra
är det en dvärg som biter sig själv
i svansen
för han inte fått valuta och avansen

vilket samhälle vi fått
måste det ständigt vara grått