Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(plats för kommande reflektion?)


Till Det kvarlämnade. ..




Kanske en bortflugen
Kaja gående i nysnö

Nedanför Domkyrkan
I gryningen vet nånting

Om livet eller inte. ..
Bara känner sig fram

Där det kan finnas
Mat och överlevnad

En gumma med rollator
halkar sig uppåt backen

De båda existerar i.a.f

Som betraktaren bakom
Ett fönster mot en gammal
Tyllgardin

Kan sympatisera sig med

Kajögon,gummögon och
Diktaren Stagnelius ögon

Samt andras borttappade
okända ögon som trög-
flytande slemmigt dragit
förbi

Inuti Fyrisån's kalla isvatten

utanför rykande skorstens
pipor
mot en stål gråblå himmel


Efter ett hastigt mardröms
Anno-datzumal uppvaknande
i början av December.

Det gäller bara att se tiden
An med tillförsikt

Och framleva sina vakna
Dagar sida efter sida i
den egna levnadsboken.

Inneslutna så högst
Tillfälligt någon sekund
inuti varandra

I ett okänt drama där
Allting alltid går igen

Men från evighetens
oändliga utplånande

Kan Inget rymma
bort ifrån sitt öde

Där ryms även en kaja
gumma och några bort
-tappade ögon ifrån en
upphittad mardröm

För att framtiden ska få plats.

framföra sin skapande
föreställnings Värld
återigen.

* *
Med några andras
betraktande ögon.

Från en helt annan
Volym och tidsera

Men med ett liknande
Språkbruk inom sig?





Fri vers av Sefarge VIP
Läst 168 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2021-12-03 08:32



Bookmark and Share


  Emanuel Sigridsson VIP
Du skriver till formen egensinniga texter, lite av vattenfallsmetoden allt som oftast men Du är också bitvis ganska krävande och då är det svårt att bara följa med vattnet ned. Din teknik betyder att Du litar på språket enligt mitt sätt att se.

Så nu tänkte jag åtminstone göra en någorlunda närläsning av en av dina texter och väljer Till Det kvarlämnade
Sammanfattningsvis finner jag att Du drar språkets nedre skikt till upp till textytan, människans fråga om varat och du tar frågan till en tydlig geografisk plats. Genom att känna till den geografiska kontexten får kvinnan med rollatorn en extra tyngd när hon kämpar mot gravitationen parallellt med att skatan ställs inför: vad kan en skata veta.

Hur som helt finns de, åtminstone i textverket i sig. Och här inträder i min läsningen känslan att jag läser ett utkast till kortfilmmanus med scener som byggs upp av betraktaren: ögonen stela av död eller livs levande. Allt är styrt av betraktarens/textsubjektet meditativa lins; filmklippen går från idyll till mardröm för att mynna ut i att det som är inte går att undvika. Någon flyktväg finns inte.

Det som också rycker tag i min läsning är förstås de litterära nedslagen: Stagnelius och tyllgardin. Skönheten blåser till och mildrar det som kan tänkas vara klippt ur mardrömmen: de rykande skorstenarna. Och ju närmre vi kommer vattenfallets utflöde öppnas en annan tid. Jag skulle vilja säga tidens framsida, där andra betraktare gör sina iakttagelser. Det märkliga är att Du på något sätt får tiden att stå nära helt stilla, på något sätt blir det i min läsning långsamhetens lov en kortfilm nära ultrarapid .

Jag tror på den här kortfilmen.
2021-12-15

    Lena Staaf VIP
En vackert reflekterande och iakttagande dikt där människor och kajor går sida vid sida och där kanske var och en har en uppgift utan att veta om det.
2021-12-03

  Anya VIP
Åhh, så bra med existentiell ton. Tycker om hur du jobbar med ögonen. Effeektfullt.
2021-12-03

  Öknens Ros VIP
Du har ditt eget språk och reflekterar över både smått och stort. Trevlig läsning!
2021-12-03

  Kajan VIP
Språket bär, och bilderna har en klarhet som övertygar; mycket bra på flera plan !
2021-12-03

  Horace
Tack, inspirerande
2021-12-03
  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP