(plats för kommande reflektion?)
Till Det kvarlämnade. ..
Kanske en bortflugen
Kaja gående i nysnö
Nedanför Domkyrkan
I gryningen vet nånting
Om livet eller inte. ..
Bara känner sig fram
Där det kan finnas
Mat och överlevnad
En gumma med rollator
halkar sig uppåt backen
De båda existerar i.a.f
Som betraktaren bakom
Ett fönster mot en gammal
Tyllgardin
Kan sympatisera sig med
Kajögon,gummögon och
Diktaren Stagnelius ögon
Samt andras borttappade
okända ögon som trög-
flytande slemmigt dragit
förbi
Inuti Fyrisån's kalla isvatten
utanför rykande skorstens
pipor
mot en stål gråblå himmel
Efter ett hastigt mardröms
Anno-datzumal uppvaknande
i början av December.
Det gäller bara att se tiden
An med tillförsikt
Och framleva sina vakna
Dagar sida efter sida i
den egna levnadsboken.
Inneslutna så högst
Tillfälligt någon sekund
inuti varandra
I ett okänt drama där
Allting alltid går igen
Men från evighetens
oändliga utplånande
Kan Inget rymma
bort ifrån sitt öde
Där ryms även en kaja
gumma och några bort
-tappade ögon ifrån en
upphittad mardröm
För att framtiden ska få plats.
framföra sin skapande
föreställnings Värld
återigen.
* *
Med några andras
betraktande ögon.
Från en helt annan
Volym och tidsera
Men med ett liknande
Språkbruk inom sig?