Försjunken i de drömmar.
De som en gång flanerade längs
flaskpost och brevduva.
När puderblå smekning
förvandlas till den närvarande
närhet.
Den trygghet att vila sig emot.
Blickar ut över tystnaden.
Dess blanka, glittrande, sköna.
Du förför. Jag förförs.
Nätternas drömfångare och
jag känner dess pärlor och fjädrar.
Kommer nog aldrig mer falla igenom
tvivlets rökgrå spegelbild.
Stundtals så tilltufsat nuet.
Men gårdagens guld jag sparar i
min amulett.
Samlar våra ögonblick på strå.
Plockar dem på livets äng.
Strövar bland sammetslena ord och
tolkar dem till mitt egna regn.
Jag tar din hand.
För den mot mig.
När snö blir till diamanter.
När diamanter blir till nätter.
När nätter blir en del av oss.