Pappa stod strålande upp från de döda,
la av en brakskit och gapskrattade. Min ugn blommade ikapp med Kierkegaard och brinnande humlor flög rakt in i norrskenets melankoli. Jag var tvungen att leva om mitt liv och läsa Tintin som en besatt. Magdalena Andersson stoppade om mig när jag skulle till att sova och Jesus vallade demonerna under min säng. Min sorg och fundamentala otrygghet bodde i en sockerkakas tröstande och karaktärsdanande maratonlekar med lego och mammas frånvarande ögon, katt, katt, katt, sök efter skatt, skatt, skatt. Vad är dröm och vad är verklighet, finns det någon som egentligen vet? Det är 50 år senare och en apa 0,25 sann människa är större än sin situation, jag sitter i soffan och det skymmer när de nakna träden sjungande insikters botten tar tag i sin situation som Johan Cruyff i VM 1974.