Jag är så glad, det må du tro,
att jag i Sveriges land får bo
och vara någorlunda trygg
trots mången ond och stygg!
Jag känner hoppfullhet och frid,
när jag i världens orostid
får höra till det land som har
sin gamla frihet kvar.

Jag tycker om dig, fosterland,
trots att jag smädar dig ibland
för sådant som syns dumt och smått
med bortskämdhetens mått.
Du värnar ju trots allt om dem,
som tvingats lämna sina hem
och fly från diktatur och död
till dina överflöd.

Jag är i grunden positiv
till din struktur, ditt samhällsliv
och dina myndigheters ton
och organisation.
Allt kan förbättras, det är sant,
men ingen gnällig kverulant
har lämnat dig, din vård och ans
och flytt nån annanstans!

Mitt fosterland. jag tror på dig!
Du verkar också tro på mig
och mina rättigheters vikt
och skyldigheters plikt.
Du lyssnar på varenda tok
med överseende och klok
du låter alla säga sitt
rätt ut och frankt och fritt.

Mitt fosterland, du är mitt stöd.
Till hälften blå, till hälften röd
behåller du en bra balans
med politikens sans.
Du har förvisst belackare,
som ser dig som en stackare,
men du står stolt och stark,
demokratins monark!