På en bro som bär från hit till dit
fäster hon budskap under slitna tiljor  
Hela den samlade versionen av det
som blivit till på vägen
Med ärrade fingerspetsar har orden
präntats djupt och kännbart
Viljan har stundom drivit omkring
som förvildad men orden har aldrig
vikt undan från det som måste sägas
Över den bron kommer ingenting 
någonsin att bära, det ska gå sönder 

I mellanrummen trängs tappra försök
men de strävar förgäves likt diverse
främlingar som tror sig veta

Orden ovan har ingen punkt och
betydelsen av det är ytterst bestämd

Det är det som följa skall som är det
viktigaste hon någonsin yttrat
Sen kommer punkten, efter allt.