För många minusgrader;
dags elda upp den glupande vedpannan
i garagebyggnaden
till en vrålande vrede
mot Mårrans mäktiga matriarkat
Dessa slutklämsår
utgör ett långt livs tolerans
Tolererad
bland dessa dikter
ser jag dagen hasa upp
över kanten,
för att strax tappa taget
och glida tillbaka ner
i medvetslöshet
Sommaren står kolfibrad
och tunnfälgad
i en landsvägscykels skepnad
på en italiensk roller
i ett rum på övervåningen:
60 minuters sommar varje vinterdag
Runt huset på pinnmokullen
ett snötäcke tunt som en flämtning
Kylan tar sitt polisgrepp på förmiddagen,
som står blickstilla under månen
Skogen väntar därute,
träden rakryggade, vitklädda, fåmälda,
som änglar eller Ku Klux Klanmedlemmar;
ropar ibland till varandra på korpska,
medan tankarna kurar
långt ner i termometrarna
Katten kryper upp
från fotändan,
tätt inpå mitt ansikte
och ser mig stint i ögonen,
tassarna tätt ihop framför sig,
under min haka,
när Joni Mitchell sjunger sin sång för Sharon,
både han och jag lyckliga
i vår relation;
en magisk samhörighet
över artgränserna
Gunwald hör hemma i tusen kärleksdikter
men att sätta barfötterna i morgongolvet
är en nära dödenupplevelse
Jag kliver ner i köket
och samlar frukosten i en skål
När vedpannan svalt några omgångar
vedknosar
och visslat och dånat ett par timmar
kan husets klimat till slut göra skäl
för sin inomhuskaraktäristik
och tolereras av den tolererade
i sina polarsockor
Kl. 15 väntar adventskaffe
snett över älven
hos Christina och Greger;
Vildhustruns syster och man
Ensam i förmiddagen med Joni Mitchell
finns det så många döda
jag så gärna skulle vilja sitta ner med
och samtala, varmt
Vi är så sköra, så starka