Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale... Temat för dagen är kosmos - mikrokosmos! ...


Adventskalender 2021 Cirkus i Juleå lucka:8

 

... allt kan stundom kännas för stort eller oändligt... sysslor som tornar på hög... göromål i travar som skymmer sikten... känsla av hopplösheten i "hur ska jag hinna"... men bort med allt det där... lägg det åt sidan för en stund... vi kan sällan med ångest eller panik förändra någonting... när vi fokuserar på livet kommer glädjen och kraften att öppna upp för miraklet... vänta in glädjen och kraften kommer som en varm kram från en god vän sänd från ens inre... var din egen bästa vän idag...

... Corona, Nissan och lilla ängeln var nu ute i verkstaden... de testkörde motorn som tog vara på "gaserna"... samtidigt skrattade dem alla åt allt sammans... "alltså?" var det så enkelt att bygga en gasåtervinnings-förarstol? skrockade Skuggan skämtsamt... nu hade de fått maskinen att köra flera varv runt Tomtegården på ett par "utsläpp"... hela tiden skojade Corona och lilla ängeln  med Skuggan som då och då tittade förbi... du har väl godkända utsläppsrätter? ropade Cornoa... ja vilken rätt, undrade Skuggan, ja vilken maträtt ger så mycket utsläpp att maskinen kan ta sig runt jordklotet!?... Nissan skrattade hela tiden, samtidigt som hon justerade gasens tillflöde... lilla ängeln hade nu gjort mätningar som visade på att, en enda fis, ett enda "utsläpp" gav 5km fria mil... dvs kostnadsfritt kunde man köra dessa kilometer på "fisåtervinning"... Skuggan grunnade på hur Staffan Stalledräng mådde... så Skuggan flaxade förbi hos Staffan då och då, spionerade lite, och fick sig emellanåt fina upplevelser...

... Farmor Ida läste ur en dagbok för Vätten och Staffan... natten var bläcksvarta och stjärnorna lyste starkt... orden i dagboken var från hennes egen farmor också vid namnet Ida... "i den dunkla natten strider Tomtefar... den människoskara han skaldar emot nu i ett "ho! ho! ho! finns det några snälla barn?... barnen har det sinne som främst lyssnar... men i de äldres, insidas fattningsgrund, väcks minnena till liv från barndom... de diktande poeterna berör i natten... "snön ligger vit på fur och gran, snön ligger vit på taken, endast tomten är vaken"... minnet framkallar värmande rysningar som visar sin oändliga frenesi utan något slut"... Staffan utbrast, men oh vilken diktare hon var din farmor!... farmor Ida såg kärleksfullt på sin Staffan och sände en slängkyss... Albert rodnade vid åsynen och drog sig till minnes sina glansdagar...

... farmor Ida fortsatte läsa ur dagboken... "julstämningen börjar bli på allvar nu... sakta tornar känslorna av rus som förmildrar ångestens grogrund... ett minutiöst nollläge för de flesta som är vana flexare mellan aktivitet och vila... men för den gamla är det fest i tystnaden och den allvarsamma minen har gett vika... leendet sprids i hela ansiktet om än drivet av euforins rus... nu fylls det vita dagboksarkets blanka blad... i lysande sken tecknas känslorna ned i upplevelsen... dessa ords framkallade siluetter av meningsinnehåll... i motljuset seglar bokstäverna genom nattfrosten... landar i barnbarnets tindrande ögonpar sökande efter svar... kanske ska hon undra en dag vem jag, farmor Ida var?"... oj så bedårande utbrast Staffan... nu känner jag mig så lugn... vad fint min kära...

... Albert torkade bort sina tårar när han tänkte på sin försvunna familj... men ännu visste ingen om hans öde... Albert hade ju antagit samaritens altruistiska hållning... med det hade han offrat sin egen sorg för att lyfta andra i hälsa och frid... allt för att själv härda ut... farmor Ida sneglade åt vättens håll... som utbrast... det är sannerligen en sann glädje att ha fått plats i denna kärleksfulla familjen! ... Staffan och Farmor Ida kramade varmt om Albert... tack kära vätten för allt du gör för oss med din närvaro, det gör hela skillnaden svarade farmor Ida...

... medan Nissan testkörde en sväng med, Tomtemobilen, som de nu kallade släden, fick hon syn på något underligt... hon styrde närmre och plötsligt hade hon tagit sig för långt hemifrån för att hitta tillbaks... hon var vilse över berg och sjö och hade helt förlorat kompassen... det var en galaktisk gastkramande inre öde känsla... Nissan var panikslagen... vad skulle nu komma att hända?... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

... solsken på er så länge! ... :)

 




Prosa (Fabel/Saga) av Eva Solstrale VIP
Läst 95 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2021-12-08 10:27



Bookmark and Share


  Bodingen VIP
"Tomtemobilen", Rudolf med röda mulens värsta mardröm?
2021-12-22

  AiA Maria den fria VIP



Glädjen och skratten lyfter och förgyller dagen!

Tack!

<3<3<3
2021-12-10

  Mr_Solstråle
Stackars Nissan som flugit vilse .. Men inte få panik Nissan ...
2021-12-08

  Susen VIP
Gillar budskapen du ger i förorden. Så viktigt vara sin egen bästa vän. Hoppas Nissan hittar hem igen!
2021-12-08

  Bengt H VIP
Den bästa julklappen är att få vara i detta tomteland.
2021-12-08

  Anya VIP
Jag älskar dina förord. Idag ska jag vara min egen bästa vän.
Händelserikt i Juleå. Hoppas det går bra för Nissan.
2021-12-08

  Marita Ohlquist VIP
Testkörningen gick helt över styr
och Nissan är på väg mot nya äventyr.

2021-12-08

  Öknens Ros VIP
Stackars Nissan! Hur ska det gå?
2021-12-08

  Maria Sundelin VIP
Gissar att Nissan hamnar på spännande äventyr
2021-12-08

  Sparvögat VIP
Poesin flödar här liksom närhetens och kärlekens värme…
Men undrar vart Nissan har hamnat, på villovägar i ett öde land…
2021-12-08

  ULJO VIP
Din adventskalender är som skön poesi Jag hoppas att du skickar den till ett förlag. .

2021-12-08

  Kajan Mikael VIP
Avslutningen klingar dramatiskt kvar, om vilsenhet och hur vägen plötsligt kan ha diffusa konturer. Fjärde strofen extra rik på många sätt, och skön poesi !
2021-12-08
  > Nästa text
< Föregående

Eva Solstrale
Eva Solstrale VIP