en siluett
står och betraktar oss,
lockar hennes läppar
pejlar in andan
genom hennes händer.
den lärde mig
om människan.
den lärde mig
om dig och mig
genom kyrkogården.
nu kommer de
inför mitt ansikte,
min kropp,
mina kläder,
som blir ett med mig.
slår på sirenerna.
en siluett
lockar hennes läppar,
ser oss igenom
för vad vi verkligen är.
de avskärmas
från oss.
jag är glad
över att sluta titta in
i deras vita ögon.
jag bleknar,
jag är glad.
mindre än materia,
mörkare än en grav.