En känsla
så meningslöst betydelsefull
att jag blottar min nakna själ
inför de svarta lejonen
utan att tveka
utan att tvivla
söker mig in i famn av vissnande
brudslöja
ändå du väntar
på mig
fastän nätterna fortfarande smeker
med händer av den frusna björkens
rimfrostens grenar
spegelblank tystnad sänker sig över oss
då vi känner oss fram i mörkret
och älskar till tonerna av poesin
där du är dikten och jag är orden
eller är det bara en känsla
så meningslöst betydelsefull
endast de svarta lejonen vet svaret
och min nakna blottade själ
som av rimfrost.