Polarrävens verklighet
Svart snö på ögonfrans.
Kittlande frusna städer.
Vilsna maneter flutit upp
på övergivna gator.
Som att bli passionerat kysst
i nattens midvinterblå.
Men ändå inte.
Kommer du ihåg?
Skramlar med glittrande ödmjukhet.
Den som så många gånger förut
så som underbart sommarregn.
Blunda du. Blunda nu.
Känn.
Samma hjärtslag och drömmen som
snart blev vi.
Stundtals jag försvinner i den gyllene
polarrävens verklighet.
Men du fångar upp mig.
Och jag blir åter hel.
Flagnande lycka ärgar.
Sökandets byte härsknar.
Diamanter överlever tystnaden.
Ändå säger jag ingenting.
Fastän jag kanske borde.
Svag doft av vit jasmin och
jag blir aldrig mer ett förtrollat
vinterland.
Söker mig till tryggheten.
Tryggheten söker sig till mig.
Som kall marmor mina andetag minns.
Hur ska jag tolka det?
Mitt egna väsen.
Glansiga läppar förför.
Trasig självkänsla förstör.
Och allt däremellan.
Endast stjärnstoft.
Någon glömt.