Tidig morgon,
just sprungen vår.
Solens första strålar sprider sitt sken över nyss tinad mark.

Ännu av vinterns isar nedkylt vatten,
smeker bohuslänsk granit.

Grå klippor.
Mjuka vågor.
Vattnets yta blank.

Luften fylld av fågelsång.
Trädens ännu karga kronor pryds av knopp.

En stickad tröja,
faller till marken.

Den blanka ytan bryts av bara fötter.
Ett steg, sedan två.
Ett plask.

Under ytan stilla ro.
Vattnet sköljer bort allt sårat.

Kylan en chock i systemet.
Väcker en slumrande kropp.

Det första andetaget efter chocken.
Frihet.