Sanningen
om det här
är något som kommer just innan
tanken,
innan något
hunnit formuleras, tas i beaktande, vägas in;

innan något gripits i flykten

- ity medvetandet om det
omintetgör
i samma stund
som det uppenbarar,
och sanningen försvinner
som blänket av en fiskstjärt
som glimmar till i bäcken
och är borta i virvlarna

Det som återstår är en vag känsla,
som mänskligheten bygger katedraler
och krigsmaskiner på

Men om min katt ser mig stint i ögonen
och mår bra,
och korpen flyger,
är det nog;
vi är inslagna i samma väv

Utan annat än här och nu och katten närvarande,
förnimmer jag en vibration i Stora Drömskeppet,
när jag ligger kvar i förmiddagen
med Douglas Kahns tunga volym
Energies in the Arts
höjd framför mig i närsynen

Jag förstår inte förnimmelsen

En plötslig rädsla
befarar en neurologisk felfunktion i ryggen

En annan skrämsel talar om jordskalv

...tills jag inser att det är katten,
sittande längre bort på Drömskeppet,
som kliar sig febrilt
bakom örat
och orsakar vibratot
genom Drömskeppets skrov...

Det är alltid en fråga om magnitud,
som historien om den lilla hunden
i Liftarens guide till galaxen
som svalde en hel utomjordisk invasionsflotta
visar

Ibland talar jag ljudlig korpska
ute på vinterklivet
bort mot Fredrikafors och Isfallet,
och förmår Svartglänsarna att styra flaxet
in över mig
för en koll

”Homo sapiens!” hör jag dem klonka,
när de skrattande vinglar bort över skogarna