Lucia-anarki

Lucia-natt och hennes vilda ögon brinner
Vårt helgon skrider fram som i
40 graders feber ,
med abstinensen
som en värk genom sina leder

Hon gråter med blott ett ljus i sitt hår
och
med glorian på sned..
Hon är så less på tiden ,
på bomber som faller och en hjärtlös man
som jagar
människor mot galler

Vi fladdrar likt svarta asplöv
genom vintergatan
tänker hon som kallas Lucia
Där darrar vi i mörkret med vår
skam
För allt vi försakat, allt vi blundar inför
allt vi hatar, all empati som saknas
på jorden

Vi borde säga förlåt !
Gud kan vädra lakan efteråt !
Det är nog aldrig för sent för oss ändå !

Men natten går med tunga steg genom rummen
Lucia tejpar över munnen . Hon vägrar sjunga mer
Hon ska hungerstrejka fram till nästa jul
Så stampar hon sin dr martens-känga bestämt i golvet
Jag är anarkist säger Lucia och blinkar
förnöjt