På morgonen i den kalla luften går hon steg för steg mot gryningen.
Tankarna flyr med vattnet i sundet.

Där ser hon svanarna sova och en enda röd lampa lyser under bron.

Där vinden sliter lite i hennes halsduk och håret Tovar sig I nacken.

Asfalten ligger mörk och hennes steg knastrar där hon går.

Det är som att sundet tagit ett kliv upp och lagt sig framför henne i en lång svart sträcka av blött.

Hon stannar.

Hon stannar upp och andas in djupt.

Det är friskt på riktigt.

Hon tycker inte alls illa om fukten.

Hon tycker om känslan av gryningen framför och hur svanarna guppar vid ytan på sundet.

Så idag kommer hon inte att klaga.

Och där ökar hennes ärlighet.
I första hand mot henne själv.