Big Bang F

 

Mannen såg på mig genom pojkens ögon:

"Allt bar jag, allt accepterade jag; införlivade smärtan,
våldet och lidandet; lät det leva i mig utan utgång;
och som det rasade, förtärde och slukade;
för att slutligen implodera,
rasera varje vägg, tanke och känsla;
absorberad och isolerad
rörelse i vacuum;
tiden blev ett ofött barn,
mitt tänkta jag ett skal;
världen var verkliga kulisser,
en chimär med stor massa,
en spiral av val;
och ensamheten dog av de närvarandes röster,
levande inom de kvarvarandes minnen;
och fruktan var ej mer, fruktan var ej mer"

 

 

 

 

 

kajanpoesi

Fri vers (Fri form) av Kajan
Läst 738 gånger och applåderad av 29 personer
Utvald text
Publicerad 2021-12-17 12:21

Skriv ut
Spara som PDF

till E Hur har jag missat den här? Nåja bättre sent än aldrig. Det här är förmodligen det bästa jag läst av dig och det säger inte lite. När jag söker upp den blir jag först förvånad över hur många texter på sidan med en likadan titel. Därefter blir jag förvånad över hur enormt stark och insiktsfull texten ”är”. I min läsning (som en elegant skribent brukar utrycka det), blir det mitt yngre jag som läser texten och gör om sin inre resa. Slutet är ödesmättat men hoppfullt. Tankarna går motsägelsefullt nog till det engelska uttrycket ”faith no more”. Bokmärkes omedelbums! 2022-06-17

AndLou Bra där Kajan, så som jag själv länge levt "levande inom de kvarvarandes minnen" Mästerligt ordat! 2022-06-10

Margit Grell Som om ett mänskligt lidande briserar, massan som till slut spränger alla kulisser mot oändligheten och fram mot en pånyttfödelse. Mycket bra! 2022-06-09

Androiden Kraftfullt och intressant! 2022-06-07

Solweig Jansson Fantastisk text ! " Rörelse i vacuum / mitt tänkta jag ett skal / en chimär med stor massa / en spiral av val " leder mina tankar till skapelseberättelsen om världsägget / digitalisfröet som utökar sin egen massa genom en spiralrörelse och symboliserar universums födelse - big bang . . 2022-05-11

KattenKin Stark text. Älskar sån här poesi, ger så mycket att få tillgång till andras insikter och existentiella kriser, och det var nog det som förde mig hit, till diktens värld. 2022-01-29

Peter G Tycker det här är en mäktig dikt i komposition och känsla; orden är oerhört laddade och det går rakt in! en inre livsresa är min tanke när jag läser och jag tycker om den känsla av mod och kraft och ljus som upplösningen ändå ger och det blir en resa ut ur eller från mörka trakter. Titeln är väldigt kreativ och knyter på sätt och vis ihop texten, men ger också en nyfikenhet. Mycket bra! 2022-01-06

Lars Gullberg Som ett sorts slutord. Ja ett slutord i diktform Mer behöver inte sägas. Du verkligen sätter den sista spiken här. en del pratar om trettio år andra pratar klimatsmart Du pratar inte här finns svaret. 2021-12-27

Elisabeth Nilsson Din dikt går rakt in i själ och hjärta! Instängt våld, instängt lidande, isolerade känslor, kaos inombords. Att våga gå ut ur sig själv och möta andra människor är nog bland det svåraste val man man kan göra. Men också det bästa. 2021-12-22

Sefarge Expanderande skrivelse Med ordrader som lever sig kvar: "världen var verkliga kulisser,en chimär med stor massa!. .." Wow! 2021-12-22

Anya Den tog verkligen. Men slutet lyfter. Du skriver så snyggt och avancerat med existentiell ton. Den där smärtan känns igen. 2021-12-22

Flying Anna Starkt! 2021-12-19

Koloristen Starkt, djupt och uppmuntrar till kontemplation. 2021-12-19

Susen En fruktan som ebbar ut när ensamheten dör, av närvarande röster. Förnimmer en förlösande känsla, en frigörelse i denna dikt. Den berör mig. 2021-12-18

Lena Staaf Först läser jag texten som en djupt pessimistisk syn på världen där lidandet dominerar. Men vid omläsning hittar jag en annan ton, att lidandet imploderar, något annat kommer, tiden är ett ofött barn. Själva rubriken leder också tankarna dit. Något nytt ska komma för och med de människor som kommer efter oss. 2021-12-18

Olof Lagerhorn Jag läser texten som våra individuella liv och mänsklighetens kollektiva, speglade i, en del av universums, "alltets", andetag. En mycket välskriven text där tema och språk illuminerar varann, tycks förutsätta varann, blir till ett. 2021-12-18

Solstrale Här blir min reflektion mannen såg på mig genom pojkens ögon, far, son och sonson... Det upplever jag som arvet, eller tillika ansvaret eller åtagandet att förvalta å ena sidan... Den andra reflektionen är gemenskapen, dvs familjelivet, dvs det släkten, arvsmassans kvarvarande,mår möjligt det eviga livet, evigt liv eller människans vara på jorden för evinnerlig tid för mig betyder just släkte komma på släkte... Så var det för min reflektion antagligen pga min stora barn och barnbarnsskara som jag har ... En mycket intressant text som kräver tankeverksamhet och reflektion, och den är värd att begrunda... En enigmatisk prosa! 2021-12-17

Emanuel Sigridsson I min läsning börjar och slutar texten i en och samma position, för mig ljusnar aldrig texten; den förblir i det omöjliga. Och här menar jag att titeln är direkt avgörande för att nå den insikten i min läsning: svaret är det faktum att universum har samma temperatur trots oändliga avstånd däremellan. Förklaringen är den stora utandningen - Big Bang. Därför är början och slut i en och samma position. Men järnet har härdats. Det är svårt här att inte tänka på "Stålstormen" och texten sufflerar själva insikten. Att inte vara rädd, betyder inte harmoni, utan äntligen över. Den här texten skulle man åter och åter kunna ta moment efter moment och jämföra med Ernst Jüngers ord. 2021-12-17

Marita Ohlquist En starkt berörande text med en väl vald titel. 2021-12-17

Niliboy Kajan briljerar i denna fantasifulla ordlek! Jag hisnar! 2021-12-17

Sparvögat Du vidrör den innersta smärtan, vägen från det inre mörkret till ljuset i de närvarandes röster… En styrka som berör! 2021-12-17

AiA Maria den fria ”Big Bang” så oerhört kraftfullt vackert att läsa om och om igen! Tack! I mig vaknar Vägen tillbaka som tillbaka till vårt ursprung som i ett avskalat möte med vår rena,klara,sanna essens som i kärlekens frigörande flöde befriar rädslan 2021-12-17

Öknens Ros En text som tilltalar mig mycket. 2021-12-17

Ulf Carlsson Vem som säger vad till vem får man fundera på, men jag läser texten som en kristocentrisk predikan på förklaringens berg. "Frukten icke, ty jag är med eder intill tidens ände!" 2021-12-17

Nanna X Vilken stark dikt! Jag bokmärker sällan men här får jag nog göra ett undantag, behöver läsa den igen. 2021-12-17