Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skymningsgryning



Vägen hägrar, vinden viner,
klockan klämtar pockarslag,
genom gårdagsgrå gardiner
viskas om en väntad dag.

Många månar möter marken
som ses somna mot min fot,
på den vägen växer varken
blyblom eller ringlarrot.

På den vägen växer vägen
fri från fruktad frostjord fram
mot min hägringshamn belägen
någonstans bland andans damm.

Där bortom den sista månen
har han hamnat, mån chérie,
satt att leda natten från en
illusion, till tid förbi.

Så kan sonen skåda skeppet
fadern styr kring stormens nav,
skönt att äntra, släppa greppet,
strömma på ett sömlöst hav.

Över glitter glider fören, kluckar
fram på vävens överkast,
tyst går vågen, endast suckar
förs från förens faderledsgast.
Och där dörr mot månsken reglas
skymningskepparskeppet seglas.






































Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 155 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-12-18 01:34



Bookmark and Share


  RitaBrunner
Vackra ord med vackra rim.
2021-12-18
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP